JO Per Lennerbrant

Övergripande redovisning av iakttagelser under 2024

Min tillsyn omfattar alltjämt bl.a. allmänna åklagare, polis- respektive tullväsendet, utlänningsärenden vid Migrationsverket och kommunal förvaltning som inte är specialreglerad. Ansvarsområdet utökades den 1 januari 2024 med bl.a. plan- och byggnadsväsendet samt frågor som rör miljö- och hälsoskydd. Tillsynen har bedrivits genom prövning av klagomål, granskningar efter egna initiativ och inspektioner på plats hos myndigheterna. Flera av de granskningar jag nämner nedan är intagna i ämbetsberättelsen.

Som jag nämnt tidigare är de frågeställningar som aktualiseras ofta av dagsaktuell karaktär och speglar därför vår samtid. Även händelser utanför Sveriges gränser gör avtryck i tillsynsverksamheten.

JO som kontrollorgan och övervakare av grundläggande rättigheter är en viktig del i skyddet av rättsstaten och värnandet av dess principer. Rollen är fastlagd i grundlag och har en lång tradition i Sverige. Även på en europeisk nivå lyfts betydelsen av JO:s tillsyn för skyddet av rättsstaten, se t.ex. kommissionens meddelande 2024 års rapport om rättsstatsprincipen – Situationen i fråga om rättsstatsprincipen i EU (COM(2024) 800).

För att JO ska kunna fullgöra sitt grundlagsfästa tillsynsuppdrag är ett korrekt och fullständigt beslutsunderlag en förutsättning. De som står under JO:s tillsyn är därför skyldiga att lämna de upplysningar och yttranden som JO begär (13 kap. 6 § regeringsformen). Bestämmelsen innebär en skyldighet för myndigheter och enskilda tjänstemän att biträda JO i en utredning. Konstitutionsutskottet har uttalat att det är av stor vikt att denna grundlagsfästa skyldighet alltigenom följs (bet. 2023/24:KU11 s. 18).

Jag har då och då funnit anledning att betvivla att myndigheter och tjänstemän fullt ut uppfyllt sin skyldighet att biträda JO i en utredning. Jag har under året sett skäl att redovisa min syn på vad som följer av den nämnda bestämmelsen samt att i ett par beslut påminna om detta (dnr 5614-2023 och bl.a. 2478-2023).

Ett problemområde för rättsstaten är risken för infiltration hos myndigheter och överlag inom statlig och kommunal förvaltning. Detta aktualiseras på olika sätt i min tillsyn. Jag har haft anledning att granska beredskapen att stå emot externa påtryckningar och hantera interna brister när det gäller kravet på objektivitet och risker för jäv. Statskontoret har pekat på kommunal tillståndsverksamhet som en riskzon (Statskontoret [2023], Nya utmaningar och gamla problem – Om korruption i kommuner och regioner, 2023:13). Bland annat mot den bakgrunden har jag inspekterat tillståndsenheten för serveringstillstånd i Stockholms stad (dnr 2198-2024). Frågeställningar av detta slag är också något som jag tagit upp med myndighetsledningar i samband med inspektioner, bl.a. av Länsstyrelsen i Dalarnas län (dnr 8378-2024 m.fl.). Jag har tidigare även haft anledning att uttala mig om de rättsliga möjligheterna att göra s.k. bakgrundskontroller (JO 2023 s. 512, dnr 7143-2022). Frågan om bakgrundskontroller har efter mitt beslut blivit föremål för en utredning som redovisats till ansvarigt statsråd.

Det är i detta sammanhang naturligt att lyfta fram regeringsformens krav på saklighet och opartiskhet (1 kap. 9 §). Det tillhör mitt kärnuppdrag att se till att de som står under JO:s tillsyn följer dessa föreskrifter. Objektiviteten i tjänstemannarollen är grundläggande för rättsstaten och måste genomsyra all offentlig verksamhet. Vikten av att uppmärksamma risker för en oriktig rättstillämpning och att kunna uttala sig om brister i den egna verksamheten, även i medier, utan risk för repressalier, har belysts i ett beslut (dnr 1180-2023).

Legalitetsprincipen innebär att all maktutövning ska vara grundad på lagar eller andra föreskrifter. En myndighet får alltså endast vidta åtgärder som har stöd i rättsordningen. Jag får ofta anledning att komma in på frågor om legalitetsprincipen särskilt i ärenden som rör användning av tvångsmedel av olika slag, t.ex. vid beslut av åklagare eller vid Polismyndigheten respektive Tullverket. Under året har jag på eget initiativ genomfört två större granskningar med utgångspunkt i legalitetsprincipen. Den ena gällde Försvarsmaktens (militärpolisens) rättsliga förutsättningar att bedriva brottsutredningar (dnr 7917-2023). Den andra gällde Tullverkets användning av vissa tvångsåtgärder i samband med kontroller vid den inre gränsen (dnr 1666-2024). I båda fallen blev min slutsats att åtgärder vidtagits som saknade nödvändigt stöd i författning.

När det gäller Migrationsverket fortsätter det att komma in många klagomål till JO om långa handläggningstider. Jag har återkommande granskat verkets handläggningstider, så även i år (dnr 8819-2023 m.fl.). I förra ämbetsberättelsen redovisade jag en inspektion av ett av Migrationsverkets förvar. Det kom fram allvarliga brister i personalens kompetens och bemötande av de intagna. Jag har därför i år gjort en uppföljande inspektion av förvaret (dnr O 2-2024). Jag kunde konstatera att situationen förbättrats men att mer behövde göras. Jag noterade också att förvaret stod inför betydande utmaningar i det att antalet platser skulle utökas samtidigt som förvaret hade svårt att rekrytera och utbilda personal.

För Polismyndigheten finns ingen fristående ordinarie tillsynsmyndighet för exempelvis den brottsbekämpande verksamheten. Trots att JO:s tillsyn är extraordinär medför detta förhållande att många enskilda vänder sig till JO med klagomål på myndigheten. Klagomålen har stor spännvidd. Eftersom det i mitt uppdrag ligger att särskilt se till att det inte görs intrång i enskildas grundläggande fri- och rättigheter avser många av mina granskningar polisens särskilda befogenheter att använda våld och tvång. Även Polismyndighetens förmåga att svara upp mot berättigade anspråk på tillgänglighet och att snabbt ta upp brottsanmälningar har granskats. Frågor av det senare slaget har stor betydelse för förtroendet inte bara för Polismyndigheten utan också för rättsstaten i stort (dnr 2683-2023 och 2690-2023).

Under året har jag också genomfört en serie inspektioner av Polismyndighetens arrestverksamhet. Bakgrunden är den ansträngda beläggningssituation i arresterna som beskrivits i bl.a. medier och inkomna klagomål till JO. Granskningen är främst inriktad på den fysiska miljön, bemanningen av arresten och bemötandet av intagna. Situationen för frihetsberövade barn har varit en fråga som jag fortsatt att ägna särskild uppmärksamhet (se även min redogörelse i JO 2023 s. 328, dnr O 12-2023). Jag kan få anledning att återkomma med en redovisning av inspektionerna i nästa års ämbetsberättelse.