ChefsJO Erik Nymansson

Övergripande redovisning av iakttagelser under 2024

Mitt ansvarsområde omfattar bl.a. de allmänna domstolarna, de allmänna förvaltningsdomstolarna, försvaret, hälso- och sjukvården, utbildning och forskning samt skatt och folkbokföring. Till området hör också offentlig upphandling samt ett antal olika centrala myndigheter, t.ex. Finansinspektionen, Bolagsverket och Tillväxtverket. Sett till antalet anmälningar är chefsJO:s ansvarsområde i tillsynen, med drygt 2 000 ärenden, något mindre än de övriga ombudsmännens.

Jag har i ämbetsberättelsen tagit med tre beslut som innehåller kritik av domare. Dessa beslut visar enligt min mening att JO:s tillsyn över domstolarna, med den särskilda återhållsamhet som hänsynen till domstolarnas oberoende fordrar, fyller en viktig funktion i samhället.

Mitt allmänna intryck är att verksamheterna vid domstolarna i huvudsak fungerar väl men att många domstolar har problem med långa handläggningstider. Det senare är något jag har konstaterat efter klagomål som riktats mot Svea hovrätt (dnr 6332-2023) i ett brottmål. I sitt yttrande beskrev Svea hovrätt den besvärliga situationen i hovrätten när det gäller brottmål. En kopia av beslutet lämnades över till riksdagen, regeringen och Domstolsverket för kännedom. Ett annat exempel är beslutet i dnr 2485-2024, där Uddevalla tingsrätt kritiserades för långsam handläggning av ett brottmål. Ett exempel på långsam handläggning av ett tvistemål är dnr 4254-2023, där en domare kritiseras för att hon dröjde närmare ett år med att meddela tredskodom.

Arbetssituationen vid våra domstolar är på många håll ansträngd. Det är viktigt att det vid domstolarna finns utrymme för en öppen och fri debatt om arbetsförhållandena, där även kritiska synpunkter kan framföras. I det sammanhanget kan beslutet i dnr 1286-2024 nämnas. Där kritiserades en hovrättspresident för att hon i samtal med yngre domare som undertecknat ett upprop om bl.a. domares ansträngda arbetssituation uttalat sig på ett sätt som inte är förenligt med det förbud mot repressalier som skyddar den som har använt sig av sin grundlagsskyddade yttrandefrihet.

Tillsynen över domare och domstolar innefattar också inspektioner och andra undersökningar. Under hösten inspekterade jag Värmlands tingsrätt och Förvaltningsrätten i Karlstad. Många mål visade sig ha blivit oacceptabelt gamla. På tingsrätten noterade jag detta både vad gäller brottmål och tvistemål medan det på förvaltningsrätten främst visade sig beträffande skatte- och socialförsäkringsmål.Det är för parterna mycket olyckligt när sådana mål inte avgörs inom skälig tid. Dessutom kan oskäligt långa handläggningstider riskera att skada förtroendet för domstolsväsendet.

När det gäller mitt ansvarsområde hälso- och sjukvård kan jag konstatera att antalet klagomål ligger kvar på betydligt högre nivåer än vad som gällde före pandemin. I mycket stor utsträckning handlar dock klagomålen om att man är missnöjd med själva den medicinska behandlingen eller bedömningen, något jag ytterst sällan har anledning att utreda. Inom den psykiatriska tvångsvården har jag dock under året haft anledning att utreda frågor (dnr 4763-2023, 7911-2023 och 10090-2023). När det gäller utbildning och forskning har klagomålen ökat något och jag har i denna ämbetsberättelse tagit med något beslut från detta område. Försvaret är alltjämt ett område med få klagomål.

Offentlighetsprincipen är central i den svenska rättsordningen och ett fundament i vår demokrati. Det är viktigt att myndigheter ser till att principen får genomslag. Av tradition har JO därför känt ett särskilt ansvar för att bevaka efterlevnaden av offentlighetsprincipen, och detta har varit en prioriterad fråga för mig. Klagomål som rör frågor om allmänna handlingars offentlighet är mycket vanligt förekommande. Jag har meddelat ett antal beslut som handlar om att myndigheter inte har klart för sig vissa grundläggande regler på området, såsom att man inte får efterfråga kontaktuppgifter som riskerar att åsidosätta den enskildes rätt att vara anonym eller att man ställt krav på att framställningar om att få ta del av allmänna handlingar ska göras enligt en särskild rutin, trots att det inte är förenligt med regleringen. I många fall har myndigheterna med anledning av klagomålen konstaterat att det finns behov av att se över de rutiner som tillämpas.

De vanligast förekommande klagomålen handlar dock om senfärdighet vid utlämnande av allmänna handlingar. JO har ställt höga krav på skyndsamhet vid sådant utlämnande. I ett flertal beslut har det uttalats att ett besked i en utlämnandefråga normalt bör lämnas samma dag som framställningen gjordes men att någon eller några dagars fördröjning kan godtas om det är nödvändigt för att ta ställning till om handlingarna får lämnas ut.

Vi brukar få ganska tydliga signaler om en myndighet rent allmänt har problem med att leva upp till dessa krav. Som exempel på detta kan nämnas att det redan under 2023 började komma in många klagomål mot Inspektionen för vård och omsorg (IVO). Jag valde att utreda en av anmälningarna, vilket ledde till kritik från min sida om att IVO inte hade handlagt framställningar med den skyndsamhet som krävs. Sedan beslutet meddelades har klagomålen mot IVO fortsatt att komma in. Under våren meddelade jag ytterligare ett beslut och jag kunde utifrån de två fall som var föremål för min prövning konstatera att IVO inte var i närheten av att leva upp till skyndsamhetskravet (dnr 9993-2023). Handläggningstiderna uppgick i de fallen till cirka två respektive sex veckor.

I september genomförde jag en inspektion av IVO (dnr 7576-2024). Syftet med inspektionen var att följa upp vilka åtgärder IVO hade vidtagit med anledning av den kritik som jag tidigare uttalat. Jag kunde konstatera att IVO fortfarande inte uppfyllde grundlagens krav på skyndsamhet. Att myndigheten hanterar ett mycket stort antal framställningar – uppskattningsvis ca 12 000 per år – innebär inte att kraven på myndigheten kan sättas ned. Jag kunde också konstatera att de stora problemen ligger på en strukturell nivå. För att lösa dessa problem krävs en förbättrad styrning och ledning. Jag underströk att IVO måste se till att skyndsamhetskravet får genomslag i frågor om t.ex. bemanning och organisatorisk uppbyggnad men även vid valet av tekniska lösningar.

Denna inspektion är också ett exempel på hur vi arbetar på JO. Ser vi genom en fortsatt ström av klagomål att en myndighet inte har kommit till rätta med sina problem trots kritikbeslut från vår sida ligger det nära till hands att vi genomför en inspektion.

För att illustrera detta förfaringssätt har jag valt att i ämbetsberättelsen ta med ett ytterligare exempel. Sedan jag inom loppet av ett halvår meddelat två kritikbeslut mot Skatteverket och dess registrering av bouppteckningar (dnr 120-2023 och 998-2023) genomförde jag en inspektion på den största av Skatteverkets tre enheter för sådan registrering (dnr 4070-2024). Skatteverket har en skyldighet såväl att se till att en bouppteckning förrättas och lämnas in som att registrera den. Jag kunde konstatera att Skatteverket i praktiken tycks ha begränsat sitt ansvar till att endast avse registrering av bouppteckningar. Det visar sig bl.a. genom att Skatteverket sällan vidtar några effektiva åtgärder om en bouppteckning inte kommer in i rätt tid utan i stället nedprioriterar ärendet. Det fanns drygt 17 300 s.k. nedprioriterade ärenden i hela landet. Hanteringen av dessa ärenden är djupt otillfredsställande och i strid med bl.a. 9 § förvaltningslagen. Jag kunde också konstatera att kötiden, dvs. tiden från det att en bouppteckning kommer in till dess att ärendet tilldelas en handläggare, har förkortats men alltjämt är för lång. Protokollet lämnades över till regeringen för kännedom.

Jag avslutar med att nämna att vägledande beslut på det förvaltningsrättsliga området alltid har varit en viktig uppgift för JO. För egen del kan jag nämna ett beslut som rör 11 och 12 §§ förvaltningslagen (dnr 8914-2022) och ett beslut där jag utvecklar min syn på när myndigheters beslut bör fattas i skriftlig form (dnr 10090-2023).