Tillämpning av barnkonventionen vid polisens kroppsvisitation av en ung pojke för att i brottsförebyggande syfte söka efter vapen

En polispatrull kallades till en plats efter uppgifter om ett pågående bråk med knivbeväpnade personer. Poliserna kroppsvisiterade personerna på platsen för att i brottsförebyggande syfte söka efter vapen eller andra farliga föremål. Bland de visiterade fanns en pojke som var endast tio år gammal och därmed omfattades av barnkonventionens bestämmelser.

JO uttalar att de hänsyn som enligt barnkonventionen ska tas till barnets bästa och ett barns rätt till sin integritet måste ges särskild vikt vid avvägningen mot det behov som finns av att genomföra en kroppsvisitation. Dessa hänsyn väger tyngre ju yngre barnet är. När en polis överväger att kroppsvisitera en mycket ung person måste
bedömningen av om åtgärden verkligen är nödvändig göras med särskild omsorg. Andra, mindre ingripande, åtgärder ska väljas i första hand. Om kroppsvisitation ändå bedöms nödvändig måste den alltid genomföras på ett sätt som innebär ett så litet obehag som möjligt för barnet.

I det aktuella fallet ger utredningen inte stöd för att poliserna på något annat sätt än genom en kroppsvisitation kunde kontrollera om pojken bar på en kniv eller annat vapen. Åtgärden hade stöd i lag och syftet med visitationen var både reellt och godtagbart. Det framgår inte att visitationen genomfördes på ett sätt som inte var acceptabelt. Enligt JO var kroppsvisitationen nödvändig och inte oförenlig med barnkonventionen, även med beaktande av den särskilda restriktivitet som ska prägla bedömningen när det är fråga om en så ung person.

I beslutet behandlas också en polisanställds underlåtenhet att upprätta en polisanmälan och om hennes uttalanden vid ett telefonsamtal stod i strid med bl.a. regeringsformens bestämmelse om saklighet och opartiskhet.