Kritik mot Vård- och omsorgsnämnden i Vännäs kommun för hanteringen av ett ärende enligt lagen (1998:870) om vård av missbrukare i vissa fall, LVM

Ett samtycke till vård utesluter inte automatiskt tvångsvård enligt LVM. Även när den enskilde har accepterat den nödvändiga vården måste socialnämnden göra en bedömning av om samtycket framstår som realistiskt. Vid den bedömningen bör faktorer som missbrukarens hälsotillstånd, sjukdomsinsikt och motivation till behandling beaktas, liksom resultatet av tidigare vårdinsatser.

I det granskade ärendet hade en man under loppet av drygt tre månader omhändertagits omedelbart med stöd av 13 § LVM vid tre tillfällen. Omhändertagandena upphörde varje gång efter några dagar, när mannen sa att han samtyckte till frivillig vård.

På grund av de uppgifter om mannen som kom fram vid nämndens sammanträde efter det tredje omhändertagandet måste det enligt JO ha varit uppenbart att det samtycke som mannen lämnade den gången inte var realistiskt. Handläggningen vid sammanträdet tyder på att nämnden antingen saknade kunskap om vad som bör krävas för att ett samtycke ska kunna ligga till grund för vård eller att nämnden inte gjorde en tillräckligt kritisk prövning av om samtycket var realistiskt. Nämnden kritiseras för hanteringen av ärendet.