Kritik mot Kriminalvården, anstalten Umeå, för brister vid beslut om omhändertagande och förstörande av föremål med stöd av 8 kap. 8 § fängelselagen

Kriminalvården får besluta att omhänderta och förstöra bl.a. alkohol, narkotika och föremål som är särskilt ägnade att användas vid narkotikamissbruk, som påträffas på olika sätt inom en anstalt (8 kap. 8 § fängelselagen). JO uttalar att ett sådant omhändertagande och förstörande utgör ärendehandläggning, inte s.k. faktiskt handlande, när det finns någon som berörs av beslutet. Detta gäller för alla de slags medel, varor och föremål som omfattas av bestämmelsens tillämpningsområde. När det omhändertagna har en känd ägare eller det på annat sätt står klart vem godset tillhör är det alltså fråga om ärendehandläggning. Det kan inte uteslutas att en hantering enligt 8 kap. 8 § fängelselagen också i andra fall kan vara att betrakta som ärendehandläggning, exempelvis när det med hänsyn till godsets karaktär eller platsen där det påträffas finns skäl att anta att någon gör anspråk på egendomen.

Enligt Kriminalvårdens föreskrifter ska omhändertagen egendom till vilken det finns en känd ägare förstöras, om det inte finns synnerliga skäl mot det (8 kap. 11 § Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd om fängelse). Anstalten Umeå får kritik för att vid ett tillfälle inte ha prövat om det fanns synnerliga skäl mot att förstöra ett omhändertaget glasföremål som tillhörde en intagen. Vidare uttalar JO att anstalten inte kan undgå kritik för vissa formella brister i anstaltens beslut om omhändertagande och förstörande av föremålet.