Kritik mot en åklagare, som i anslutning till en rättegång sökt påverka ett vittne

En åklagare har strax före en huvudförhandling i ett brottmål inlett ett samtal med ett vittne. Utredningen visar att åklagarens syfte med samtalet var att utöva inflytande på vittnets vilja att vittna. Det finns i och för sig inte skäl att tro annat än att åklagaren agerade utifrån vad som enligt hennes mening var ett gott syfte. En åklagare får dock inte på det sätt som skett bruka sin auktoritet till att på tu man hand söka påverka ett av motparten åberopat och av domstolen kallat vittne. Eftersom ett vittne normalt inte ska ta del av det som framkommer i en rättegång innan han eller hon hörs, var det inte heller korrekt att, som åklagaren gjorde i detta fall, med vittnet ta upp sådant som dittills hänt i målet.

Som Åklagarmyndigheten anfört i ärendet bör en åklagare i sin vardagsroll i domstolen vara tillgänglig för att kunna ge information och svara på frågor. Åklagaren är i princip också oförhindrad att lämna exempelvis ett vittne upplysningar om hur förhöret kommer att gå till. Upplysningarna måste dock förmedlas på ett korrekt och neutralt sätt, helst även i enlighet med etablerade rutiner. Allmänt gäller att en självpåtagen informationsplikt inte får utnyttjas som förevändning för att utöva mer eller mindre subtila påtryckningar mot den som står i begrepp att vittna inför domstol.