En granskning av Kriminalvårdens beslut om en ny hantering av externa medel till intagna i häkte och anstalt samt något om konsekvenserna av beslutet

Kriminalvårdens generaldirektör beslutade den 24 februari 2020 om en ny hantering av intagnas medel. Beslutet innebar att intagna i anstalter i princip inte längre får ta emot eller inneha andra pengar än sådana som betalas ut av Kriminalvården. Inte heller intagna i häkten får ta emot externa medel längre.

Efter beslutet fick JO in många klagomål från intagna. De frågor som togs upp i dessa anmälningar har prövats inom ramen för detta initiativ. Följaktligen har JO granskat rättsliga aspekter kring Kriminalvårdens beslut och hur myndigheten har hanterat konsekvenser som beslutet fått för de intagna.

Utredningen omfattar bl.a. om Kriminalvårdens beslut står i överensstämmelse med grundläggande fri- och rättigheter. JO berör också frågan om de nya reglerna om hantering av intagnas medel ryms inom Kriminalvårdens bemyndigande att meddela verkställighetsföreskrifter. JO:s granskning av konsekvenserna av beslutet har avsett bl.a. intagnas möjlighet till kontakt med anhöriga och myndigheter, utrymmet att köpa kioskvaror och att betala för t.ex. tandvård.

JO är kritisk till att Kriminalvården inte införde den nya regleringen genom en ändring av föreskrifterna i myndighetens författningssamling, KVFS, utan i ett enskilt beslut meddelat av generaldirektören. Det uppstod då en otydlighet i normgivningen som enligt JO:s mening är mycket otillfredsställande ur ett rättssäkerhetsperspektiv.

Vidare uttalar JO att Kriminalvården inte kan undgå kritik för brister i beslutets utformning, som ledde till att innebörden inte framgick fullt ut. Kriminalvården kritiseras också för att insättningsförbudet infördes trots att myndigheten inte hade löst frågan om hur ålderspensionärer m.fl. skulle kunna få sin ersättning överförd direkt från de utbetalande myndigheterna.

Förbudet har lett till att många intagna har betydligt mindre pengar att röra sig med och JO konstaterar att ersättning för sysselsättning därmed har blivit än mer betydelsefull. Inte minst mot den bakgrunden är bristen på sysselsättning i häkten och anstalter enligt JO mycket bekymmersam.

JO uttalar slutligen att hon förutsätter att Kriminalvården löpande överväger vilka åtgärder som bör vidtas för att lindra den effekt som förbudet mot insättning av externa medel får för de intagna.