Kritik mot Socialnämnden i Helsingborgs kommun för handläggningen av ett ärende rörande barn födda genom s.k. surrogatmoderskap utomlands

I april 2012 födde AA, som är bosatt i Indien, två barn genom s.k. surrogatmoderskap. Enligt en i Indien utförd DNA-undersökning var den svenska medborgaren BB med drygt 99 % sannolikhet far till barnen. AA och BB undertecknade ett avtal om att BB ensam skulle ha vårdnaden om barnen. Socialnämnden i Helsingborgs kommun godkände i maj 2012 avtalet om vårdnad. Därefter väckte socialnämnden talan vid Helsingborgs tingsrätt och begärde att rätten skulle fastställa att BB var far till barnen.

För närvarande finns ingen lagstiftning avseende surrogatmoderskap i Sverige. Enligt 1 kap. 3 § föräldrabalken fastställs faderskapet till barn som fötts utanför äktenskapet genom bekräftelse eller dom. Det finns särskilda bestämmelser om giltigheten i Sverige av faderskapsavgörande eller fastställelse av faderskap i utlandet.

När socialnämnden godkände avtalet mellan AA och BB hade den, såvitt framgår av utredningen i ärendet, inte något underlag som gav vid handen att BB enligt indisk rätt skulle anses som far till barnen. Inte heller hade faderskapet fastställts genom dom eller bekräftelse i Sverige. Eftersom BB i formellt hänseende inte var att anse som far till barnen saknades en grundläggande förutsättning för att avtalet skulle kunna godkännas. Nämnden hade därför inte laglig möjlighet att godkänna avtalet utan borde ha avvaktat att faderskapet blev klarlagt. Socialnämnden får kritik för sin handläggning av ärendet.