Allvarlig kritik mot Farsta stadsdelsnämnd i Stockholms kommun för flera brister i handläggningen av ett barnärende

Efter att en mamma hade ansökt om stöd för sin då 14-åriga dotter inledde Farsta stadsdelsnämnd en s.k. barnavårdsutredning. I utredningen beskrevs flickans problem förhållandevis utförligt, och utredaren bedömde att flickan var i behov av stöd och hjälp. Under utredningstiden flyttade familjen till en annan kommun. En månad senare avslutade stadsdelsnämnden utredningen utan förslag på insatser och utan att ta kontakt med den kommun dit familjen hade flyttat.

Socialnämndens skyldighet att göra en barnavårdsutredning är en av nämndens viktigaste uppgifter. Enligt 11 kap. 4 § socialtjänstlagen är nämnden skyldig att slutföra en sådan utredning och fatta beslut i ärendet även om barnet flyttar till en annan kommun. Bestämmelsen ska säkerställa att barn inte hamnar ”mellan stolarna” vid en flytt under utredningstiden. Den nya kommunen är på begäran skyldig att hjälpa till med utredningen. Under vissa förutsättningar kan ett pågående ärende även flyttas över till den nya kommunen.

Farsta stadsdelsnämnd har i det här fallet brustit i sin utredningsskyldighet genom att avsluta utredningen om flickan utan att klarlägga vilka insatser hon var i behov av och utan att ta någon som helst kontakt med den nya kommunen. Enligt JO ger hanteringen intryck av att stadsdelsnämnden mer sett till möjligheten att ”bli av med problemet” när flickan flyttade än till skyldigheten att se till att en påbörjad utredning fullföljs. Stadsdelsnämnden får allvarlig kritik för handläggningen av ärendet.