Ett ingripande enligt 13 § polislagen mot två personer som var belagda med handfängsel och placerade i en polisbuss hade stöd i bestämmelsen eftersom det fanns en fara för att de, om de frigavs på platsen, skulle begå brott mot polisen

Vid ett polisingripande mot två män satte de sig till motvärn och
uppträdde aggressivt, vilket bl.a. ledde till att de misstänktes för våldsamt motstånd. De belades med handfängsel och placerades i en polisbuss. Till platsen kom ytterligare personer, som hade kopplingar till de två männen. Stämningen var aggressiv och de anslutande personerna följde inte polisens uppmaningar. Polisen
ansåg att det fanns en risk att de två männen kunde bli föremål för ett fritagningsförsök och det beslutades att de skulle omhändertas med stöd av 13 § polislagen.

JO uttalar att bedömningen av förutsättningarna för en åtgärd enligt 13 § polislagen måste utgå från agerandet hos den person som ska bli föremål för ingripandet. Ett omhändertagande kan inte motiveras enbart med att polisen vill kunna kontrollera andra personers närvaro på en plats. En individuell bedömning ska göras för var och en som berörs.

JO finner dock att omständigheterna var sådana att det fanns en omedelbar och konkret fara för att de två männen, om de frigavs på platsen, skulle begå en straffbelagd handling eller störa den allmänna ordningen. Det fanns därför grund för att ingripa mot dem enligt 13 § polislagen. För att avvärja faran hade det dock, enligt
JO:s bedömning, varit tillräckligt att avlägsna dem från platsen.

JO kritiserar Polismyndigheten för att personerna tillfälligt omhändertogs trots att ett avlägsnande hade varit tillräckligt och för att den förmansprövning som gjordes var bristfällig. Polismyndigheten kritiseras också för att det inte hölls några förhör med de omhändertagna enligt 16 § polislagen, för brister i den löpande prövningen av förutsättningarna för frigivande och för att dokumentationen av omhändertagandena var bristfällig i flera avseenden.