Barn- och lärandenämnden i Söderhamns kommun får kritik för att ha beslutat om och genomfört en uppföljning och två förhandsbedömningar utan att vara behörig att göra det

Barn- och lärandenämnden i Söderhamns kommun beslutade om och genomförde en uppföljning enligt 11 kap. 4 a § socialtjänstlagen (2001:453) i fråga om ett barn som hade flyttat till en annan kommun. JO anser att bestämmelsens utformning innebär att en kommun måste vara behörig att besluta om insatser för att kunna besluta om och genomföra en uppföljning. Sådana insatser kan enbart beslutas efter att en ny utredning har inletts, och en sådan kan i de flesta fall inte inledas efter att barnet har bytt bosättningskommun. Om ett barn flyttar under en barnutredning kan nämnden alltså inte besluta om uppföljning när utredningen avslutas. Nämnden kan inte undgå kritik för att ha beslutat om och genomfört uppföljningen.

Under uppföljningstiden kom det även in två orosanmälningar avseende barnet. JO uttalar att vistelsekommunens ansvar är begränsat till akuta situationer när en annan kommun ansvarar för stöd och hjälp. Att göra en bedömning av om ett barn som vistas i kommunen är i behov av omedelbart skydd får anses innefattas i det ansvaret. Det kan däremot inte innefattas i ansvaret att därefter göra en förhandsbedömning för att bedöma om en utredning ska inledas eller inte. Nämnden får kritik för att ha gjort två förhandsbedömningar utan att vara behörig att göra det.

Slutligen erinrar JO om tidigare uttalanden om förutsättningarna för att samtala med ett barn utan vårdnadshavarnas samtycke under en förhandsbedömning respektive en uppföljning.