Sök JO-beslut

I beslut om avregistrering från Arbetsförmedlingen kan den
fullständiga beslutsmotiveringen inte skrivas med fritext. I stället måste handläggaren välja ett av åtta förinställda alternativ. Det alternativ som väljs kan kompletteras med fritext. JO uttalar att ett system där hela motiveringen inte kan skrivas fritt innebär påtagliga risker för att den blir missvisande eller felaktig och anser att det är
oacceptabelt att Arbetsförmedlingens ärendehanteringssystem försvårar för handläggarna att uppfylla kravet på en klargörande motivering. Arbetsförmedlingen kritiseras för utformningen och motiveringen av ett sådant beslut.

JO konstaterar att Arbetsförmedlingen tidigare vid flera tillfällen har fått kritik för bristande beslutsmotiveringar och att brister i myndighetens system har påtalats upprepade gånger. Det är allvarligt att problemet fortfarande kvarstår och JO kommer att följa frågan noga i sin fortsatta tillsyn.

JO har även fattat beslut i tre andra ärenden där Arbetsförmedlingen får kritik för liknande brister (se dnr 4903-2024, 5673-2024 och 8401-2024).

I beslutet uttalar sig JO om rutinerna för tolkning av övervakade besök på Kriminalvårdens säkerhetsavdelningar när samtalen inte kan föras på ett språk som personalen förstår. JO har i och för sig inte någon invändning mot att besöken i första hand övervakas av anställda med relevanta språkkunskaper. Det får enligt hennes mening dock inte medföra att en godkänd kontakt för en intagen på en säkerhetsavdelning - som talar annat än svenska med sina anhöriga - i
praktiken inskränks.

Anstalten Hall hade tidigare som rutin att aldrig anlita externa tolkar när intagna på säkerhetsavdelningen tog emot besökare. Enligt JO har rutinen saknat lagligt stöd och ordningen medförde uppenbarligen att intagnas rätt till kontakter med anhöriga blev beroende av vilka språk de intagna och deras anhöriga talar. Detta är hon mycket kritisk till.

I det aktuella fallet innebar den här rutinen att en intagen beviljades besökstillstånd med ett villkor som inte kunde uppfyllas. Och det dröjde mer än två år innan han kunde ta emot besökaren, vilket inträffade först sedan JO:s granskning hade inletts. Anstalten förtjänar enligt JO allvarlig kritik för sin hantering av den enskildes besöksärende. Hon uttalar även kritik mot anstalten för behandlingen av den intagnes återkommande förfrågningar om hur han skulle gå till väga för att faktiskt få träffa sin släkting.

Efter att den enskilde hade anmält till Pensionsmyndigheten att pension hade betalats ut felaktigt dröjde det nästan två och ett halvt år innan myndigheten började handlägga ärendet om återkrav. Det är enligt JO oacceptabelt att låta ett ärende bli liggande helt utan åtgärd i två och ett halvt år. I det här ärendet var situationen dessutom sådan att både myndigheten och den enskilde redan då utbetalningen gjordes kunde konstatera att den var felaktig och skulle återbetalas. Att Pensionsmyndigheten trots det låtit ärendet ligga är enligt JO inte godtagbart. JO ser allvarligt på det inträffade och kritiserar Pensionsmyndigheten för den långsamma handläggningen.

I beslutet konstateras även att handläggningstiderna i Pensionsmyndighetens återkravsärenden generellt sett är långa. Under 2024 avgjorde myndigheten många äldre ärenden som blivit liggande sedan tidigare. JO påpekar i anledning av det att huvudregeln är att ärenden ska avgöras i åldersordning (se JO t.ex. 2023 s. 363, dnr 6368-2022).

Sedan Försäkringskassan hade beslutat att återkräva föräldrapenning som betalats ut felaktigt för 255 dagar, dröjde det sju månader innan
dagarna återställdes så att den enskilde på nytt kunde ansöka om föräldrapenning. Åtgärden dröjde trots att den enskilde vid upprepade tillfällen hade kontaktat myndigheten och bett om att dagarna skulle återställas. Myndigheten lämnade vid dessa samtal inte heller någon information om att den enskilde kunde ansöka om
föräldrapenning via pappersblankett i stället. Innan dagarna återställdes fyllde barnet fyra år. Av 12 kap. 12 § tredje stycket socialförsäkringsbalken framgår att när ett barn fyller fyra år ska samtliga föräldrapenningdagar utöver 96 dagar tas bort. När den
enskildes dagar i det aktuella ärendet väl återfördes förverkades drygt 200 av de återställda dagarna. Försäkringskassan får allvarlig kritik för dröjsmålet med att verkställa återkravsbeslutet genom att återställa de återkrävda dagarna och för bristande service. JO är i beslutet särskilt kritisk mot att ingen på myndigheten tog ett övergripande ansvar för ärendet som berörde flera avdelningar och att inga åtgärder
vidtogs trots AA:s påminnelser.

I oktober 2022 riktade chefsJO kritik mot IVO för långsam handläggning av ett ärende om journalförstöring. Vidare uttalade han att den generella handläggningstid som angavs på myndighetens webbplats i fråga om journalförstöringsärenden - cirka ett år - normalt framstår som alltför lång och att situationen var mycket bekymmersam.

ChefsJO har nu, med utgångspunkt i en anmälan som kom in till JO i maj 2024, följt upp det som kom fram vid den tidigare granskningen. IVO får kritik för passiv och långsam handläggning av det journalförstöringsärende som anmälan avser. Vidare konstaterar ChefsJO med oro att den genomsnittliga handläggningstiden för journalförstöringsärenden i dag är lika lång som vid den föregående granskningen, dvs. ett år. Under en period har läget varit ännu allvarligare med handläggningstider på cirka 20 månader. ChefsJO understryker att långa handläggningstider inte bara drabbar enskilda personer utan också medför en risk för att allmänhetens förtroende för myndighetens verksamhet skadas. IVO har redogjort för de åtgärder som myndigheten har vidtagit och planerar att vidta för att komma till rätta med problemet. ChefsJO:s uppfattning är att beskrivningen av åtgärderna - med undantag för tillförandet av extra medel - saknar den konkretion som kan förväntas med hänsyn till det allvarliga läge som råder. Han förutsätter att IVO nu snarast vidtar de konkreta och effektiva åtgärder som krävs för att myndigheten så fort som möjligt ska kunna komma till rätta med handläggningstiderna.

JO har under senare år i flera beslut kritiserat IVO för långsam handläggning av klagomålsärenden.

I en anmälan till JO klagade en anmälare på IVO för långsam handläggning av ett klagomålsärende. Handläggningstiden i det ärendet uppgick till två år och två månader. ChefsJO konstaterar att handläggningstiden klart har överstigit vad som är rimligt och acceptabelt och kritiserar IVO för den långsamma handläggningen av ärendet. ChefsJO konstaterar vidare att det av utredningen framgår att IVO:s handläggningstider för klagomålsärenden även generellt sett är för långa. ChefsJO har för avsikt att följa myndighetens utveckling på området.

Mot bakgrund av att Riksrevisionen genomför en granskning av IVO:s hantering av klagomål på hälso- och sjukvårdsområdet lämnar chefsJO över en kopia av beslutet till Riksrevisionen för kännedom.

I en förundersökning om bl.a. bedrägeri vidtog Polismyndigheten under fyra år i princip inga utredningsåtgärder alls. Förundersökningen lades sedan ned med hänvisning till preskription. JO konstaterar att en sådan passiv handläggning är oacceptabel och i strid med rättegångsbalkens skyndsamhetskrav. JO ser allvarligt på det som kommit fram och kritiserar Polismyndigheten.

JO har vid flera tillfällen de senaste åren riktat kritik mot Polismyndigheten för långsam handläggning av förundersökningar som gäller bedrägeri och andra typer av förmögenhetsbrott. Enligt JO riskerar brister av detta slag i Polismyndighetens utredningsverksamhet att allvarligt skada allmänhetens förtroende för myndigheten. JO betonar att det är mycket angeläget att Polismyndigheten fortsätter arbetet med att minska handläggningstiderna för utredningar om förmögenhetsbrott.

Vid ett s.k. oenighetssamtal inom ramen för en lönerevision togs det upp med den berörda medarbetaren att hon gjort en JO-anmälan. Utifrån JO:s konstitutionella uppdrag uttalar JO att var och en har rätt att göra en anmälan till JO utan att löpa någon som helst risk för kritik eller någon form av repressalie från en offentlig arbetsgivare.

Utredningen ger inget exakt svar på hur JO-anmälan togs upp vid oenighetssamtalet eller syftet med det. JO har dock förståelse för att den berörda medarbetaren fick intrycket att JO-anmälan var något som kunde påverka hennes situation på ett negativt sätt. Länsstyrelsen kan inte undgå kritik för att JO-anmälan nämndes vid samtalet.

En person dömdes till skyddstillsyn med särskild föreskrift om att på anmodan av frivården lämna prover för att styrka drogfrihet. I domen angavs inte hur länge det skulle gälla men av lag framgår att föreskrifter får beslutas för högst ett år åt gången. När det hade gått ett år uppmärksammade inte frivården att giltighetstiden för föreskrifterna hade löpt ut och fortsatte att anmoda den dömde att lämna urinprov.

JO uttalar att oavsett orsak eller förklaring är det fullständigt oacceptabelt att frivården vid flera tillfällen tvingade den enskilde att lämna urinprov utan att det fanns lagliga förutsättningar för det. Kriminalvården får därför allvarlig kritik.

Det här är det tredje ärendet hos JO på relativt kort tid där det har kommit fram omfattande brister i flera led vid hanteringen av skyddstillsynspåföljder. Det har handlat om bristfälliga verksamhetsstöd och otillräckliga kontroller såväl som enskilda tjänstemän som felat. I samtliga fall har det drabbat den enskilde, som blivit föremål för insatser som saknat laglig grund. JO får uppfattningen att det inte är fråga om
endast enstaka misstag vid vissa frivårdskontor utan att problemen har en mer systematisk karaktär. Det gör henne mycket bekymrad och hon ser det som absolut nödvändigt att Kriminalvården snarast utreder vilka åtgärder som behöver vidtas för att komma till rätta med detta och sedan prioriterar arbetet med att genomföra dessa.

Häktet Uppsala har slutat tillhandahålla intagna hårtrimrar och har inte heller i övrigt erbjudit dem möjlighet att klippa sig.

I beslutet uttalar JO att det framstår som självklart att en intagen kan behöva klippa sig och att det närmast kan jämställas med att kunna sköta sin personliga hygien under frihetsberövandet. Hon utgår från att det funnits intagna som saknat möjlighet att klippa sig eller hålla efter sitt hår och det även under en inte obetydlig period. Enligt JO står det i strid med en human kriminalvård och riktar därför kritik mot häktet.