Sök JO-beslut

En reporter begärde ut kopior av allmänna handlingar från en kommunstyrelse. Begäran visade sig omfatta avsevärt fler handlingar än vad reportern hade förutsett.

JO framhåller att både sökanden och myndigheten har ett intresse av att det inte tas fram kopior av handlingar som inte efterfrågas och att en dialog med sökanden därför kan vara motiverad. Det ligger enligt JO i serviceskyldigheten enligt förvaltningslagen att myndigheten tar initiativ till en sådan dialog.

Kommunstyrelsen kritiseras för att inte på ett tydligt sätt ha informerat reportern om att begäran omfattade en synnerligen stor mängd handlingar och att avgiften kunde komma att bli mycket hög.

Intagna i häkte kan under vissa förutsättningar beviljas tillstånd till elektronisk kommunikation som spelas in och avlyssnas i efterhand. Tillstånden kan återkallas direkt med anledning av vad som har framkommit vid avlyssningen av ett samtal, eller om Kriminalvården har funnit att den intagne vid upprepade tillfällen inte har iakttagit villkoren för tillståndet.

I beslutet uttalar JO att det är en självklarhet att den intagne, i samband med ett besked om misstänkt manipulation av systemet eller att ett villkor inte har följts, ska underrättas både om vad som har noterats under avlyssningen och, när det är fallet, om att upprepade överträdelser kan leda till att tillståndet återkallas. Den intagne bör då även informeras om förutsättningarna för att få del av inspelade samtal och dokumentationen över gjorda iakttagelser.
Enligt JO bör upptagningar av sådana samtal inte heller raderas omedelbart när en tjänsteanteckning över innehållet
upprättats.

JO kritiserar häktet Kronoberg för bristande hantering av en intagens upprepade framställningar om att få del av inspelningar av samtal där överträdelser påstods ha ägt rum. Dessa hade legat till grund för återkallelse av två av den intagnes telefontillstånd.

Inom ramen för en utredning om ekonomiskt bistånd försökte en
socialnämnd att genomföra flera hembesök hos den person som ansökt om bistånd. Vid två tillfällen aviserades den enskilde per sms om att hembesök skulle genomföras ca 10 minuter senare. Vid ett tredje tillfälle ringde nämnden till den enskilde ca 20 minuter i förväg.

I beslutet redogör JO för de rättsliga förutsättningarna för att genomföra hembesök i ett ärende av det aktuella slaget. JO uttalar vidare att de hembesök som nämnden försökte genomföra är att anse som oanmälda eftersom den enskilde varken gavs tid eller möjlighet att ta ställning till om hon ville lämna sitt samtycke till hembesöken.
Nämnden kritiseras för att vid flera tillfällen ha försökt att genomföra oanmälda hembesök i ärendet.

I beslut om avregistrering från Arbetsförmedlingen kan den
fullständiga beslutsmotiveringen inte skrivas med fritext. I stället måste handläggaren välja ett av åtta förinställda alternativ. Det alternativ som väljs kan kompletteras med fritext. JO uttalar att ett system där hela motiveringen inte kan skrivas fritt innebär påtagliga risker för att den blir missvisande eller felaktig och anser att det är
oacceptabelt att Arbetsförmedlingens ärendehanteringssystem försvårar för handläggarna att uppfylla kravet på en klargörande motivering. Arbetsförmedlingen kritiseras för utformningen och motiveringen av ett sådant beslut.

JO konstaterar att Arbetsförmedlingen tidigare vid flera tillfällen har fått kritik för bristande beslutsmotiveringar och att brister i myndighetens system har påtalats upprepade gånger. Det är allvarligt att problemet fortfarande kvarstår och JO kommer att följa frågan noga i sin fortsatta tillsyn.

JO har även fattat beslut i tre andra ärenden där Arbetsförmedlingen får kritik för liknande brister (se dnr 4903-2024, 5673-2024 och 8401-2024).

I beslutet uttalar sig JO om rutinerna för tolkning av övervakade besök på Kriminalvårdens säkerhetsavdelningar när samtalen inte kan föras på ett språk som personalen förstår. JO har i och för sig inte någon invändning mot att besöken i första hand övervakas av anställda med relevanta språkkunskaper. Det får enligt hennes mening dock inte medföra att en godkänd kontakt för en intagen på en säkerhetsavdelning - som talar annat än svenska med sina anhöriga - i
praktiken inskränks.

Anstalten Hall hade tidigare som rutin att aldrig anlita externa tolkar när intagna på säkerhetsavdelningen tog emot besökare. Enligt JO har rutinen saknat lagligt stöd och ordningen medförde uppenbarligen att intagnas rätt till kontakter med anhöriga blev beroende av vilka språk de intagna och deras anhöriga talar. Detta är hon mycket kritisk till.

I det aktuella fallet innebar den här rutinen att en intagen beviljades besökstillstånd med ett villkor som inte kunde uppfyllas. Och det dröjde mer än två år innan han kunde ta emot besökaren, vilket inträffade först sedan JO:s granskning hade inletts. Anstalten förtjänar enligt JO allvarlig kritik för sin hantering av den enskildes besöksärende. Hon uttalar även kritik mot anstalten för behandlingen av den intagnes återkommande förfrågningar om hur han skulle gå till väga för att faktiskt få träffa sin släkting.

Efter att den enskilde hade anmält till Pensionsmyndigheten att pension hade betalats ut felaktigt dröjde det nästan två och ett halvt år innan myndigheten började handlägga ärendet om återkrav. Det är enligt JO oacceptabelt att låta ett ärende bli liggande helt utan åtgärd i två och ett halvt år. I det här ärendet var situationen dessutom sådan att både myndigheten och den enskilde redan då utbetalningen gjordes kunde konstatera att den var felaktig och skulle återbetalas. Att Pensionsmyndigheten trots det låtit ärendet ligga är enligt JO inte godtagbart. JO ser allvarligt på det inträffade och kritiserar Pensionsmyndigheten för den långsamma handläggningen.

I beslutet konstateras även att handläggningstiderna i Pensionsmyndighetens återkravsärenden generellt sett är långa. Under 2024 avgjorde myndigheten många äldre ärenden som blivit liggande sedan tidigare. JO påpekar i anledning av det att huvudregeln är att ärenden ska avgöras i åldersordning (se JO t.ex. 2023 s. 363, dnr 6368-2022).

Sedan Försäkringskassan hade beslutat att återkräva föräldrapenning som betalats ut felaktigt för 255 dagar, dröjde det sju månader innan
dagarna återställdes så att den enskilde på nytt kunde ansöka om föräldrapenning. Åtgärden dröjde trots att den enskilde vid upprepade tillfällen hade kontaktat myndigheten och bett om att dagarna skulle återställas. Myndigheten lämnade vid dessa samtal inte heller någon information om att den enskilde kunde ansöka om
föräldrapenning via pappersblankett i stället. Innan dagarna återställdes fyllde barnet fyra år. Av 12 kap. 12 § tredje stycket socialförsäkringsbalken framgår att när ett barn fyller fyra år ska samtliga föräldrapenningdagar utöver 96 dagar tas bort. När den
enskildes dagar i det aktuella ärendet väl återfördes förverkades drygt 200 av de återställda dagarna. Försäkringskassan får allvarlig kritik för dröjsmålet med att verkställa återkravsbeslutet genom att återställa de återkrävda dagarna och för bristande service. JO är i beslutet särskilt kritisk mot att ingen på myndigheten tog ett övergripande ansvar för ärendet som berörde flera avdelningar och att inga åtgärder
vidtogs trots AA:s påminnelser.

I oktober 2022 riktade chefsJO kritik mot IVO för långsam handläggning av ett ärende om journalförstöring. Vidare uttalade han att den generella handläggningstid som angavs på myndighetens webbplats i fråga om journalförstöringsärenden - cirka ett år - normalt framstår som alltför lång och att situationen var mycket bekymmersam.

ChefsJO har nu, med utgångspunkt i en anmälan som kom in till JO i maj 2024, följt upp det som kom fram vid den tidigare granskningen. IVO får kritik för passiv och långsam handläggning av det journalförstöringsärende som anmälan avser. Vidare konstaterar ChefsJO med oro att den genomsnittliga handläggningstiden för journalförstöringsärenden i dag är lika lång som vid den föregående granskningen, dvs. ett år. Under en period har läget varit ännu allvarligare med handläggningstider på cirka 20 månader. ChefsJO understryker att långa handläggningstider inte bara drabbar enskilda personer utan också medför en risk för att allmänhetens förtroende för myndighetens verksamhet skadas. IVO har redogjort för de åtgärder som myndigheten har vidtagit och planerar att vidta för att komma till rätta med problemet. ChefsJO:s uppfattning är att beskrivningen av åtgärderna - med undantag för tillförandet av extra medel - saknar den konkretion som kan förväntas med hänsyn till det allvarliga läge som råder. Han förutsätter att IVO nu snarast vidtar de konkreta och effektiva åtgärder som krävs för att myndigheten så fort som möjligt ska kunna komma till rätta med handläggningstiderna.

JO har under senare år i flera beslut kritiserat IVO för långsam handläggning av klagomålsärenden.

I en anmälan till JO klagade en anmälare på IVO för långsam handläggning av ett klagomålsärende. Handläggningstiden i det ärendet uppgick till två år och två månader. ChefsJO konstaterar att handläggningstiden klart har överstigit vad som är rimligt och acceptabelt och kritiserar IVO för den långsamma handläggningen av ärendet. ChefsJO konstaterar vidare att det av utredningen framgår att IVO:s handläggningstider för klagomålsärenden även generellt sett är för långa. ChefsJO har för avsikt att följa myndighetens utveckling på området.

Mot bakgrund av att Riksrevisionen genomför en granskning av IVO:s hantering av klagomål på hälso- och sjukvårdsområdet lämnar chefsJO över en kopia av beslutet till Riksrevisionen för kännedom.

I en förundersökning om bl.a. bedrägeri vidtog Polismyndigheten under fyra år i princip inga utredningsåtgärder alls. Förundersökningen lades sedan ned med hänvisning till preskription. JO konstaterar att en sådan passiv handläggning är oacceptabel och i strid med rättegångsbalkens skyndsamhetskrav. JO ser allvarligt på det som kommit fram och kritiserar Polismyndigheten.

JO har vid flera tillfällen de senaste åren riktat kritik mot Polismyndigheten för långsam handläggning av förundersökningar som gäller bedrägeri och andra typer av förmögenhetsbrott. Enligt JO riskerar brister av detta slag i Polismyndighetens utredningsverksamhet att allvarligt skada allmänhetens förtroende för myndigheten. JO betonar att det är mycket angeläget att Polismyndigheten fortsätter arbetet med att minska handläggningstiderna för utredningar om förmögenhetsbrott.